Om boken: 2024 / Den amerikanske postmodernisten John Barth (f. 1930) hade mer tur än många i det rysktalande utrymmet, men detta stämmer inte. Översättningar av tre av hans tidiga romaner och en av hans senare har publicerats, även om två av hans klassiska mästerverk av fabulism - "The Datura Merchant" och "Giles the Goat" - fortfarande väntar på deras översättare och förläggare. Barth själv har länge varit och välförtjänt legendarisk: han är medlem av American Academy of Arts and Letters och har ett dussintal amerikanska och europeiska priser och utmärkelser (tre av dem för kombinerade meriter och för bidrag till modern litteratur). en översättning av hans roman "Sabbatical: chivalric romance" (Sabbatical: A Romance, 1982) Dodo Press och Phantom Press hoppas kunna fylla denna gäspande lucka i den ryska läsarens bekantskap med verken i denna pelare av amerikansk litteratur. Den konventionella "mellanperioden" av Barths verk kan, med viss försiktighet, anses inte vara lika ironisk som den var i början av hans litterära karriär, även om parodi förblir hans litterära nyckelapparat, och ordspelet är hans favorittrick. Baserat på den litterära traditionen väver Barth fortfarande sina "metaberättelser" från bokstavligen allt som kommer till hands (ta till exempel berättelsen "Klick", som växte fram ur ett enda klick på en datormus), men hans fantasier är extremt pålitliga, och karaktärerna är fullblodiga och igenkännbara. Dessutom, som en sann historieberättare, lade Bart alltid stor vikt vid handlingens hastighet, smidighet och fascination. Så är det med "Vacation". Hans roman, i mycket allmänna termer, är baserad på den tidigare CIA-agenten John Paisleys verkliga död 1978. Paisley tjänstgjorde på kontoret i elva år och gick i pension som biträdande direktör för Strategic Research Division; han var djupt involverad i arbetet mot Sovjetunionen. Efter hans avgång gick hans liv snett: han separerade från sin fru, Paisley började själv delta i "personlig medvetenhet"-seminarier och grupppsykoterapisessioner. Och i september 1978, efter att ha lämnat på sin slup i Chesapeake Bay, försvann den tidigare agenten. Hans kropp upptäcktes bara en vecka senare – med ett viktat dykarbälte och en skottskada i huvudet. Det finns fortfarande inget klart svar på frågor om orsakerna till hans död. CIA-agenter, som vi vet, är aldrig "has-beens". I Barts roman är allt förstås lite annorlunda. Tidigare CIA-anställde Fenwick Scotch Key Turner - möjligen en direkt ättling till författaren till USA-hymnen, som skrev en avslöjande bok om sina tidigare arbetsgivare - och hans unga fru - lärare i amerikanska klassiker Susan Rachel Allan Seckler, halvjudisk, halv- zigenare och möjligen en ättling till Edgar Allan Poe, – återvänder till Chesapeake Bay från en romantisk segling till Karibien. Längs vägen skriver de i princip en roman (det finns en version om att det blev nästa roman av John Bart själv), möter olika sjöäventyr och tar sig ur alla möjliga problem. Stormar, havsmonster, olycksbådande öar väntar dem - och över allt hänger den mörka skuggan av dessa samma arbetsgivare i Fenwick... Sammanvävd av alla karaktäristiska och favoritdetaljer i John Barths kreativa hand, låter romanen definitivt inte läsaren få uttråkad. Det är förvånande eftersom det i grunden inte alls är den "smarta" eller "intellektuella" roman som man kan förvänta sig av författare av denna kaliber och generation, som Pynchon, Hawks och Barthelme, med vilka den rysktalande läsaren traditionellt sett har "svårigheter". Det här är snarare en enkel genre familjesaga plus förstås en kärlekshistoria, men den skrevs med postmoderna verktyg och allt som brukar ligga på verkstadsgolvet. Och eftersom vår verkstad trots allt är en författares verkstad, visade sig romanen vara mycket filologisk. Och kammaren en är i allmänhet en idealisk pjäs med specialeffekter: duetten av huvudkaraktärerna och en liten hjälptrupp lever framför våra ögon i ungefär två veckor, och får aldrig läsaren (tittande tittare) att tvivla på att